Torsdag morgon!
Kolla vilken himmel det var den där morgonen när jag var på väg till bussen. Desvärre blev det regn och gråväder precis som alla andra dagar i november.
Luma allmogestaken.
Den första elljustaken gjordes redan 1934 av en värmlänning och det var en fantastisk uppfinning. Att man kunde ställa en stake i fönstret utan att det tog eld i gardinen.
Texten på en av de första lådorna är rätt rolig:
"Luma allmogestake är en dekorativ ljuspunkt i hemmet under hela julen - ända från fösta advent.
Placera den i fönstret,på bokhyllan eller pianor och ha den tänd för jämnan.
Strömförbrukningen är ände bara ett par öre om dagen.
Ljusstaken är av mörkbetsad furu i rustik, gammaldags stil med 7 ljus och mässingsmanchetter.
Glödlamporna i toppen på ljusen är seriekopplade, vilket innebär att om en av lamporna går sönder slocknar även övriga ljus.
Enklast är att byta ut en lampa i taget mot reservlampan tillsm man hittar den trasiga lampan och ljusstaken åter lyser.
Se till att det alltid finns några reservlampor hemma. Varje lampa är på 4 watt, 32 volt och hela belysningen drar allstå endast 26 watt"
Ja och idag skall vi släcka lamporna och inte ha på dem onödigt länge, inget standby här heller. Tänk att tiderna ändrar sig.
Spindlar i kyrkan....
I onsdags hade vi taizemässa i kyrkan och nästan alla konfirmanderna var där. Många värmeljus och dämpad belysning. Det var lite mysigt småprat i bänkarna och trevlig stämning.
Jag skulle just hälsa alla välkomna när det hörs ett iiiihhhiiii från ena konfirmandbänken. En spindel!!! ni vet en sådan där långben, men kantorn lyfte bort den och la den på golvet.
Allt blev frid och fröjd igen och vi forstatte, men ljusständning och mässa. När mässan var slut och jag skulle gå upp till altaret för att duka av så hörs igen iiihhhh!!! nu hade spindeln flyttat sig till andra bänken med konfirmander, och så hördes svagt men tydligt; - nu får ni för fan ge er! Det var killkonfisarna som tappat tålamodet med spindelrädda tjejer.
Ja det var första gången jag firade mässa med spindlar, men samtidigt så kan man säga om våra ungdomar att de verkligen känner sig hemma i kyrkan, de intar rummet, deltar i gudstjänsten både med ljusständning och nattvard och förstår vad som händer och är tillräckligt avslappnade för att reagera på spindlar.
Jag tycker det är härligt och det är dit vi alla som jobbar med konfirmanderna vill komma, att de känner sig trygga och att de tycker att det också är deras kyrka.
Ja kom inte och säg att vi inte har roligt i kyrkan, för det har vi.
Idag hade jag två dop och en vigsel i Ransäter kyrka. I båda familjerna var det, det tredje barnet jag döpte och syskonskaran var 4 respektive 5 syskon till dopbarnen. Det blev väldigt familjärt och mysigt, i den ena familjen sjöng de äldre syskonen "Prästens lilla kråka" tilll allas förtjusning och i den andra familjen var det en liten lillebror som skulle bära ringarna på en kudde, men han blev helt paralyserad av alla människor och vägrade. Men det slutade bra till slut, han hällde upp dopvattnet med bravur.
Jag är otroligt tacksam för att jag får vara med i deras familjeglädje och dela den. Jätteroligt och dagen till ära var det sol och blå himmel, det har regnat och varit grått i hela november.
En sista vandring?
Vi har/hade 7 katter och nu är det nog bara 4 kvar. Vår äldste Sune försvann tillsammans med Elvis när vi precis flyttat till Hässleholm. Elvis kom tillbaka efter 3 veckor fin i pälsen och fina trampdynor, men Sune var borta. Han fick vi precis när vi flyttat till Deje, en 7 veckors kattunge och han gjorde mig till sin mamma. Han tuttade på mig överallt han kom åt och fortsatte med det hela livet och på slutet skämdes han lite över det, men det var väl trygghet.
Elvis är min brorsons katt som flyttade in till oss eftersom de inte kunde ha kvar katten och strax därefter kom Selma. Hon bodde hos en av våra boende på Agapehemmet ( ett ställe för finsktalande missbrukare ) och var tvungen att få ett nytt hem. Så egentligen skulle grannen få henne eftersom de just mist en norsk skogskatt ( som Selma var ) men hon ville inte.
Ja ja, då får hon bo hos oss. Nu har vi tre katter.
Selma fick sin första kull ungar när vi var på semester ett år, Sickan en exakt kopia av sin mamma och Svaren stor svart och lurvig, likt sin pappa som spatserade runti kvarteret.
Svarten försvann en dag när han var liten och vi letade runt överallt och kunde inte hitta honom. Efter några månader nämde jag att han var borta när jag jobbade på hemtjänsten och efter några timmar rinde det, han fanns borta på stora karlshov, och mycket riktigt där var han. Han bodde i ladugården och hade blivit pappa till en kull. Strykrädd och alldeles förvildad.
Det tog mycket kärlek och omtanke för att han skulle lunga ner sig och känna sig trygg igen. Men till slut gick det bra. Men Svarten var en vandrare han försvann två somrar i rad mellan juni och augusti för att sedan komma tillbaka igen. Efter den sista turen då vi flyttade ner till skåne och fick åka upp och hämta honom stack han aldrig mer.
Snäckan och Sigge är från Selmas sista kull av 5 ungar som föddes i skåne och de bor hos oss nu, de är 6 år-
Men som jag berättat så fick vi avliva Selma i måndags hon var sjuk och gammal.
Men när jag kom hem med henne så kom Svarten ur garaget och vinglade med bakbenen. Vi undrade vad det var med honom, han låg nära elementet i köket i en dag sedan flyttade han ner till källaren och låg i en korg. Barnen fick klappa honom och vi alla, han som aldrig velat bli klappad. Han mådde inget bra.
Igår så fick jag honom att dricka lite och tog ut honom för att kissa, jag tvättade hans päls på bakbenen och rumpan för de var fulla av bajs. Så helt plötsligt efter att ha legat still i 5 dagar så går han ut och försvinner.
Vi trodde att han skulle kommat tillbaka till natten men icke sa nicke, det snöade inatt och övergick sedan till regn.
Och när jag kollade i morse så fanns han ingenstans. Dumma katt att gå ut för att dö, vilket jag tror att han gjort
Vi har varit ute och letat i går och hela dagen idag, men ingen katt.
Ja det är väl så att han gick ut på sin sista vandring, letade upp ett bra ställe för att dö under himlens stjärnor och med lukt av natur och djur i sin nos.
Selma!
Nu har Selma fått somna in för sista gången och är i katthimlen som Maja-Liisa säger. Vi har dragit på detta alldeles för länge eftersom hon varit så pigg och ätit bra trots sin starr och bröstböld.
Men så i fredags sa vi till varandra att nu måste vi ringa veterinären. Anders mailade och hon ringde upp oss, hon räknade ut att det var svårt för oss. Vi fick en tid idag 13.30.
Such och Pust, men så blev hon jättedålig igår, kunde inte gå och ramlade runt överallt och blodade ner sig och allt annat runtomkring. Ungarna blev skärrade och ledsna men vi klarade av natten med henne och idag har hon sovit vid varma elementet hela dagen. Där tog jag den här bilden.
Veterinären var jättefin och inte tjafsig och hon somnade stilla in. Jag lindade in henne i ett väl använt örngott och vi begravde henne i trädgården bredvid syrenen.
Nu är Selma i katthimlen och fångar möss och springer och hoppar omkring, som Maja-Liisa säger.
Från en dotter till sin pappa.
"Pappa du är snell och busig och veldikt streng men du duger för mig."
Så är det väl med de flesta föräldrar tycker jag, hur det nu än är så är de våra föräldrar och de är viktiga för oss på något vis. Vare sig vi vill eller inte.
Fullmåne!
I natt är månen full igen och den var alldeles röd innan solen gick ner. Nu är det många människor som kommer att vandra runt i natt och inte kunna sova. Det är märkligt hur vår natur kan påverka oss eller att vi låter oss påverkas av hur naturen är. Jag undrar hur det skulle vara om vi följde vår inre klocka och levde precis som kroppen sa till oss. Skulle vi gå i idè nu på hösten eftersom det blir mörkt? Eller följer vi dygnets och tidens rytm på ett helt annat sätt. Ett vet jag och att när vi är lediga och följer vår egen rytm så blir vi lugnare och mår bättre. Kanske något att tänka på när man funderar kring arbete och fritid i framtiden. Vi kanske skall ha två olika arbetslag, de som jobbar på morgonen till tidig eftermiddag och de som jobbar eftermiddag till sen kväll. Morgon och kvällsmänniskor.
Uppsala och den akademiska världen....
Jaha, så är jag där igen i den akademiska världen. Jag som trodde att jag aldrig skulle dit igen efter att ha avslutat mina präststudier i Lund. Jag var så trött på universitetet och hela den värld som det faktiskt är. En värld med sitt eget språk, det akademiska språket, en värld där allting går ut på att just den livsstilen är bäst. Att studera, att reflektera, att skriva, skriva i mängder. Men du får inte skriva hur som helst det finns speciella mallar och allting går ut på att göra ett problem som inte finns och sedan hitta svaren till det problemet. Läsa massor av relevant och ickerelevant litteratur som du skriver ner i små fotnoter längst ner på pappret. Därefter för du en diskussion med dig själv om den frågeställningen du bestämt dig för och hopperligen får du de svar du önskat dig från början.
Det märkliga är med att vara i den akademiska världen är att den är trångsynt och framställer sig själv som den enda riktiga världen. Kunskap är det som gäller och den skall vara teoretisk. Jag hade lärare som nästan var pensionärer i Lund och fortfarande bodde på studentkorridor. De blev aldrig vuxna och kunde nog inte anpassa sig i den värld som de flesta av oss lever i. Men det var ett nyttigt studiebesök för mig och jag drog en suck av lättnad när den sista tentan var gjord och examensarbetet var godkänt.
Men men vad är det som händer nu, jo minsann nu skall jag in i den världen igen, även om det blir ett kortare besök. Jag har nämligen börjat en förberedande kyrkoherdeutbildning 15p i Uppsala. Kursen är på distans med fyra internattillfällen på Fjellstedska stiftelsen i Uppsala. I samma hus finns också pastis, fast i Uppsala kallar man det pius.
Det lilla jag såg av Uppsala så verkar det vara en liten/stor pittoresk stad, vi bodde nära domkyrkan. Jag fick 45 min ledigt en dag och sprang upp och tog en snabbtitt i kyrkan. Jag skulle verkligen vilja få en gudidad tur därinne med alla gravar och fina målningar. Men det får bli en annan gång.
Vi som går kursen är 24 präster från Skara, Göteborg, Stockholm och Karlstad stift. Det verkar vara en bra grupp och ingen sticker ut för mycket än så länge. Det bådar gott för många roliga diskussioner. Kursen går i ett rasande tempo med dagar från 8.00 på morgonen till 21.00 på kvällen och de är späckade av föreläsningar av olika slag. Ibland lite ojämn kvalitet men bra för det mesta.
Lite lyxigt är det med fina rum och egen dusch och tv, vi fick lunch och middag ute på restaurang och god fika mellan varven. Morgonmässa och morgonandakt i en helt annan fromhetstradition än vad jag är van vid.
Det är märkligt och spännande att vi alla är så olika när vi har våra gudstjänster och andakter. Men jag tycker att många många präster har en massa hyss för sig. Det är korstecken hit och dit och det flyttas kalkar och pateèr hit och dit. Knäfall och bugningar och korstecken igen. Ja ja alla blir saliga i sin tro men jag tycker att skall vi kunna nå människor, vanliga människor som inte är vana vid kyrkan så borde vi göra det enkelt och förståbart. Våra stora kyrkord som nåd och allsmäktig och allvetande o s v förstår inte människor idag.
Vi måste hitta ett annat språk som tilltalar den moderna människan av idag. Gudstjänster som alla kan ta till sig och det gott exempel hade vi i söndags i kyrkan. Två musiker en på piano och en på trumpet som spelade fina sånger, både andliga och profana. Stillhet och solen som strilade in genom kyrkfönstren, lite ord och lite text och istället låta musiken tala sitt gudstjänstspråk och gå in i våra hjärtan. EFter en sådan gudstjänst så går man ut med frid och ro i sin själ och det behöver vi idag. Stillhet och tystnad och andra former av gudstjänster.
Obbye 10 år idag 091026
Idag fyller vår hund Obbye 10 år. Han är en blandning mellan labrador och schäfer.
Tomtegudstjänst!
I Forshaga kommun har vi en auktoriserad tomte som heter Inge och bor i Halla. Varje år så samlar han sina tomtekolleger till tomtedagar och fest hos sig. Naturligtvis skall tomtarna till kyrkan och då kommer de till Nedre Ulleruds kyrka och har gjort i många år.
I år skulle församlingens barnkörer vara med och sjunga så Maja-Liisa och jag var där halv 10 på söndagsmorgonen. Först tände vi ett ljus för farmor och farfar, farbror John, gammelmormor och gammelfarfar.
Sedan sjöng barnen flera sånger och de var jätteduktiga, de fick riktigt komp med trummor, bas och piano.
Prästen Kajs-Marie berättade att lillInge (björnen) hade fått tillökning och att han önskade oss alla välkomna dit. Vi vuxna fick predika tillsammans med prästen genom att sjunga en sång med en text som handlade om att vi vuxna skulle respektera och ta hand om allas våra barn.
När allting var slut fick vi ta kort av tomtarna och barnen och det var jättespännande att få prata och krama om tomtarna och jag såg att det var en liten kille som överlämnade en önskelista.
Maja-Liisa gick runt och gav alla tomtarna varsin kram och fick ett visitkort av tomtemor.
I morgon får vi fira hoppas jag!
Läste en bra artikel idag i Aftonbladet ang. kyrkomötets beslut i äktenskapsfrågan. Hon som skriver heter Margaretha Brandby Cöster och är präst och teolog i Karlstad stift. En kvinna som verkligen har förmågan att uttrycka det komplicerade på ett enkelt sätt.
Och i morgon får vi fira hoppas jag när kyrkomötet sagt Ja till att alla får gifta sig i kyrkan och att vi behåller vår vigselrätt.
Här kommer artikeln, Tack Margaretha för dina ord!
"I dag diskuterar kyrkomötet hur man skall ställa sig till den nya könsneutrala äktenskapslag som gäller sedan 1 maj. Förslaget går ut på att Svenska kyrkan även i framtiden skall kunna viga människor till äktenskap, också par av samma kön. Svenska kyrkan har arbetat med frågan om homosexuellas plats i kyrkan sedan tidigt 70-tal. Den är alltså grundligt beredd under lång tid.
Men står det inte i Bibeln att Gud skapade människorna till man och kvinna? Jo, och så är det också. Världen är full av män och kvinnor och ständigt skapar Gud nya.
Somliga menar därför att bara män och kvinnor kan gifta sig med varandra. Men det har alltid funnits människor av samma kön som har älskat varandra, tvingats dölja sin kärlek, levt ihop och sörjt varandra, när den ene lämnat den andre eller en har dött. De har inte ens med Jonas Gardells ord varit ”de halvt dolda”. De har ofta varit helt dolda och har av samhället förklarats kriminella eller sjuka.
Äktenskapet har skiftat genom tiderna. Fram till 1921 var mannen kvinnans förmyndare inom äktenskapet och kvinnan hade ingen rösträtt. Där skedde den kanske mest genomgripande förändringen av det så kallade bibliska äktenskapets över- och underordning. När samhället nu har ett könsneutralt äktenskapsbegrepp är det för att härbärgera även homosexuellas kärlek.
Detta är inget hot mot äktenskapet! För det är inte med äktenskapet som med fiskekvoten. Äktenskapet tunnas inte ut eller ”fiskas ut” för att homosexuella får gifta sig. Det blir inte mindre kvar av äktenskapet om fler får del av det. Det stärker i stället allas våra äktenskap, som en form för ömsesidig, ansvarsfull gemenskap, där vuxna människor får dela sin kärlek och fostra sina barn. Så uttrycks det omistliga i evangeliet, nämligen att livet måste delas för att kunna överleva och att Gud ger mig liv genom att dela det med mig. Det är alltså kärleken och relationen som skapar äktenskapet, inte könet.
Vad säger då Bibeln? Som kristen kan man aldrig läsa Bibeln för att tillrättavisa andra. Man kan bara tilltalas av Guds ord för att själv bli räddad undan sin egen inkrökthet och sin tro att man fixar livet på egen hand.
I Bibeln talar Jesus till oss med ”makt och myndighet”. En myndighet som är kraftfull och in i döden till för den svages skull, som på grund av de mäktigas feghet och godtycke fråntas Guds välsignelse!
Men är tiden verkligen mogen för detta?
Ja, det är faktiskt inte med tiden som med en ost, som kan ligga till sig och mogna. Tiden är livet och därför måste tiden och livet nu brukas för att ge möjlighet åt människor att leva inom den ram som äktenskapet utgör, med sin kärlek och sitt ansvar.
Talet om den omogna tiden är därför omogna människors sätt att skyla över sin oansvarighet. Låt oss därför innerligt hoppas att kyrkomötet just nu beslutar att vidga äktenskapet för livets och kärlekens skull!
Ett brustet Hallelulja.
Det finns föreläsningar och det finns föreläsningar. En del ger mig något och andra går spårlöst förbi. Oftast är det så att de som stannar kvar har en bra föreläsare och ändå så glömmer man fort.
Idag hade vi stiftsfest i Svenska kyrkan i Karlstad stift och 600 medarbetare samlades på statshotellet och i betlehemskyrkan för att få föreläsningar och gudstjänster, prata med varandra och lite fika och mat.
Första föreläsningen var med Tomas Sjödin och det var mycket länge sedan om nästan aldrig jag blivit så berörd av en människa och det han hade att säga. Det handlade om kyrkklockor och att i orden före-efter finns ett tomrum och i det tomrummet kan man finna en ton, en låg ton som stannar kvar där till trots att man tror att man är helt ensam och att sorgen aldrig kommer att ta slut.
Denna tonen gör säger han att man till slut vågar lyssna till sånger, ta till sig texter om hopp och glädje. Men att tonen alltid finns där fast vi inte riktigt orkar med att höra den.
Han använde sig av sitt liv och sin sorg efter sina två pojkar som dog när de var unga.
Han pratade om hans sista bok "ett brustet hallelulja" och läste ur den.
Hela salen i Betlehemskyrkan, som jag aldrig varit inne i, jättevacker och pampig, var helt tyst, vi skrattade tillsammans och berördes tillsammans och tårarna kom när vi fick dela det mest smärtsamma i Tomas Sjödins liv.
Ja och ni vet ju hur det är med tårar, jag försökte hålla tillbaka dem när jag märkte att han blev berörd, det kan jag ju eftersom jag är i den situationen i sorgehusbesöken och begravningar.
Men när han hade föreläst färdigt så sätter han på en låt och säger nu skall ni lyssna på denna, och ur högtalarna kommer Leonard Cohens Hallelulja.
Då brast det bara, musiken tränger igenom alla försvar och jag såg att många många torkade sina tårar och det var alldeles tyst.
En fantastisk kollektiv upplevelse och så fullständigt närvarande.
Resten av dagen präglades av hans föreläsning och när jag på eftermiddagen skulle lyssna på Ylva Eggehorn så försvann hennes föreläsning i bruset av det som varit tidigare. Synd jättesynd tycker jag. Jag får gå och lyssna på henne , bara henne någon gång.
"Hallelujah"
Now I've heard there was a secret chord
That David played, and it pleased the Lord
But you don't really care for music, do you?
It goes like this
The fourth, the fifth
The minor fall, the major lift
The baffled king composing Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Your faith was strong but you needed proof
You saw her bathing on the roof
Her beauty and the moonlight overthrew you
She tied you
To a kitchen chair
She broke your throne, and she cut your hair
And from your lips she drew the Hallelujah
Baby I have been here before
I know this room, I've walked this floor
I used to live alone before I knew you.
I've seen your flag on the marble arch
Love is not a victory march
It's a cold and it's a broken Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
There was a time you let me know
What's really going on below
But now you never show it to me, do you?
And remember when I moved in you
The holy dove was moving too
And every breath we drew was Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
You say I took the name in vain
I don't even know the name
But if I did, well really, what's it to you?
There's a blaze of light
In every word
It doesn't matter which you heard
The holy or the broken Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
I did my best, it wasn't much
I couldn't feel, so I tried to touch
I've told the truth, I didn't come to fool you
And even though
It all went wrong
I'll stand before the Lord of Song
With nothing on my tongue but Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah
Lortgrisar!
Jag lyssnade på radionyheterna igår och höll på att ramla av stolen. Har ni hört det senaste om jeans? Nej kunde tro det, eller så har jag blivit för gammal.
Jo så här är det säger jeanstillverkarna att nu får man inte tvätta de nya jeansen på minst 3 månader, man kan stoppa dem i frysen då dör bacillerna eller vädra dem.
Har ni hört så äckligt och vad värre är att ungdomarna lyder tillverkarna.
Sveriges Radio frågade några undomar:
"Hur ofta tvättar du dina jeans? Berätta!
– De här jeansen har jag aldrig tvättat.
Hur gamla är de?
– Ett år gamla.
– 150, 160 dagar kanske man använder dem utan att tvätta.
– Jag köpte de här i juni och jag har inte tvättat dem sedan dess.
– Det är ett par mörka jeans och jag känner att framförallt för att färgen ska hålla kvar bättre har jag valt att inte tvätta dem.
Du har heller aldrig tvättat dina jeans, eller?
– Nej, det har jag inte.
Hur gamla är de?
– De är två år tror jag.
För slitningens och passformens skull ska man enligt jeanstillverkarna vänta med första tvätten i ett halvår. I stället kan man hänga ut jeansen på vädring eller frysa in dem.
Åke Bergman som är professor i miljökemi på Stockholms universitet säger att alla nya textilier innehåller kemikalier och dem ska man utsätta kroppen för så lite som möjligt.
– Jag vill lyfta fram det här med allergier. Varje sak vi lägger till som är ett tillägg kan innebära en lite ökad risk. En känslig person reagerar på det och då är det väldigt dumt att ta den risken. Jag skulle definitivt rekommendera att tvätta först, säger Åke Bergman."
Jag har då aldrig hört något så dumt, ha jeans i ett till två år utan att tvätta dem, äckligt! Jag kan bara ana hur de luktar.
Jag har gått i jeans på 70 talet när de verkligen blev stora och olika märken kom, och visst tvättade vi dem, de var redan då i olika färger och modeller och de blev inte förstörda.
Snacka om att ungdomar i dag är riktiga lortgrisar, Blääää!!!!
Hade jag varit ung och singel idag hade jag aldrig tagit i en kille som inte höll sig ren och det gäller både kropp och kläder.
Försoning.
Vad är försoning?
– Att acceptera att något smärtsamt har hänt och kunna gå vidare. Minnena finns kvar men man kan enas om en gemensam beskrivning kring vad som har hänt. Det är inte samma sak som att förlåta. Man kan försonas genom att se den andres perspektiv, men utan att förlåta.
Vad krävs för att kunna försonas?
– Att man kan få hjälp att läka såren genom dialog med den som tillfogat traumat eller med andra som kan visa förståelse, och att man skaffar sig upprättelse genom att göra något gott för sig själv som också bekräftas av andra.
När har man försonats? Hur känns det?
– När såren inte gör så ont längre och när traumat sjunker undan. Annat blir successivt viktigare och självkänslan kommer tillbaka.
Vad kan hända om man inte försonas?
– Risken finns att hämndfantasier och eventuella hämndhandlingar gror. Man kommer inte ur sin förödmjukelse och sin känsla av underläge. Men hämnden blir alltid destruktiv då den andre sen ger igen i sin tur – ofta genom att öka på lite extra dessutom och hämndspiralen är i gång.
Rosa bandet
Stöd cancerfonden och kampen mot bröstcancer. Kopiera bilden och skicka vidare.
